De sista dagarna på andra sidan jorden

Efter en trevlig (trots att vi gick till Element, vilket är party-hostelet Base's egen bar) utekväll med Hanna och Ida, två svenska tjejer vi mötte på Blackcurrant Backpackers (vårt hostel i Taupo), på torsdagen blev det hemgång tidigt eftersom jag och Malin skulle åka till Rotorua morgonen därpå. Vi sa hejdå till mysiga Taupo och hej till Rotorua - staden som luktar ruttet ägg. På riktigt. Så fort vi klev av bussen kände vi lukten, som kommer från all geotermisk aktivitet och svavelkällor. Vi möttes även av ett ihållande regn som verkade ha förföljt oss mer eller mindre sen vi reste från Fox Glacier. Vi bodde i alla fall på ett mysigt hostel och dagen spenderades till stor del med att planera hur vi skulle spendera de sista dagarna i Nya Zeeland. Vi hade fortfarande inte hunnit göra vårt skydive eftersom vi bara haft en fin dag i Taupo, pengarna började ta slut och hemresedatumet närmade sig. Så vi googlade väderleksrapporter, busstidtabeller till surfstaden Raglan och andra ställen att skydivea på än Taupo. Vår plan var att åka från Rotorua till Raglan och surfa i en dag innan jag åkte hem från Auckland, men bussarna ville inte samarbeta och den enda fina dagen av de som var kvar verkade bli måndagen - dagen innan hemresan. Efter en översikt av ekonomin, antalet bussresor kvar på passet, kontakt med skydive-företag och lite funderande bestämde vi oss för en alternativ resplan. Vi bokade en buss tillbaka till Taupo dagen därpå, bokade skydive på måndagen och buss från Taupo - Auckland på måndag eftermiddag. Det återstod bara att fundera ut vad vi skulle göra i regniga, illaluktande Rotorua.

Eftersom Malin hört bra saker om Matai village's maori-konsert och hangi (en speciell måltid) bestämde vi oss för att vara lite turistiga och bokade det för fredag kväll. Medan vi väntade på att kvällen skulle komma satt vi på hostelet och spelade Monopol med Niv, en kille från Israel. Det var riktigt skoj, även fast jag gick från en stark ledning till nästan bankrutt innan vi skulle iväg. Niv däremot hade massa gator med hotell och även massa pengar. Kvällen bestod av maori-kultur (bland annat haka, krigsdansen) och inte minst mat. Massa mat. Massa god mat tillagad i en grop i marken. Jag och Malin rullade nästan hem (när man vanligtvis lever mest på pasta och nudlar så passar man på att äta riktig mat när man kan). Trots att hela upplevelsen kändes väldigt kommersiell och turistig var det väldigt roligt och intressant. Och gott. Vi hade pratat lite med Niv om att gå ut på kvällen, men på grund av en massiv matkoma stannade vi inne på hostelet och pratade istället. Niv och hans reskamrater skulle också vidare till Taupo så vi kom fram till att vi troligtvis kommer stöta på varandra där.

Lördagen innebar mer regn, och vi hade två val - antingen åka till Taupo vid 13.30 eller 16.35. Efter mycket om och men bestlutade vi oss för att trots regnet och besöka Wai-O-Tapu "thermal wonderland" och ta den sena bussen till Taupo. Det var ett bra beslut, området var otroligt häftigt med bubblande lera, svavelångor, slimegröna mineralsjöar och mark som kokade lite här och var. Vi var tillbaka strax innan ett och segade bara på hostelet tills vår buss gick. När vi kom tillbaka till Taupo och Blackcurrant (som kan vara det bästa hostelet vi bodde på, en kombination av sköna sängar och härliga människor) blev vi hälsade med ett "welcome home!" av Henry, killen som jobbade i receptionen de sista dagarna vi var där. Han var glad HELA tiden, så himla härligt. Vi hade även blivit flyttade till ett fyrabädds-rum, till priset av det vi egentligen skulle bo i (7 bäddar), vilket var väldigt trevligt. På kvällen vinade vi lite med Moa och Lina, de två svenska tjejerna vi mötte i Kaikoura som Malin även kände sedan lite tidigare. Det var väldigt trevligt, vi spelade shithead som är en variant på vändtia och fick sen sällskap av tre israeler (efter tyskar så är typ israeler den nationalitet man möter mest). Shithead övergick till olika dryckesspel, bland annat 'Hello queen' som är en variant på Hej knekt. Sen fick vi lära oss ett nytt dryckesspel som jag inte har någon aning om vad det heter så jag tänker kalla det "shiiiip-boing!" för det var ungefär så det lät. Det går tyvärr inte att beskriva i text eftersom det bara bestod av ljud, men det var väldigt roligt och innan vi ens hade börjat så skrattade både jag, Malin, Lina och Moa så mycket att vi inte ens kunde prata och israelerna bara kollade snett på oss. Sen gick vi ut till Base, igen, och kvällen avslutades vid tretiden.

Söndagen blev en segdag. Vaknade upp i ett extremt kallt rum och det regnade ute. Malin, Moa och Lina gick iväg till ett par varma källor men jag stannade på hostelet och spelade kort med ett par scweizare och en britt istället. På kvällen lagade vi lyxmiddag, eller 'seriös matlagning'. Tidigare under dagen hade vi gjort en egen marinad till kyckling (soja, sweet chili-sås, honung, ostronsås och kryddor) som vi grillade och till det hade vi stekt zucchini, grillad majs och gudomlig klyftpotatis. Och chokladkaka till efterätt. Det var min och Malins lilla avskedsmiddag. Vi gick och la oss rätt tidigt, Moa och Lina skulle göra The alpine crossing och jag och Malin skulle packa allt innan vårt skydive.

Måndagen blev precis som utlovat fantastisk. Det var inte ett enda moln på himlen när vi blev hämtade på hostelet för att åka ut till flygplatsen. Konstigt nog så var varken jag eller Malin särskilt nervösa (till skillnad mot innan bungyn), det kändes fullt normalt att vi skulle hoppa ut ur ett plan från 15000ft (eller 4500 meter). Mycket av lugnet kom nog dels ifrån att vi hade hoppat bungy innan, och även vetskapen om att ens tandem master gör allting. Man behöver inte hoppa själv eller nåt sånt. Under den 20 minuter långa flygresan började dock en viss nervositet krypa fram när man såg hur marken försvann under en och man inte ens hade kommit en tredjedel av hur högt man skulle. När vi passerade 10000ft typ åkte syrgasmasken fram och man blev fastspänd till sin tandem master. Sen öppnades dörren och jag (som satt längst in och därför blev sist ut) började se de andra som hoppade försvinna ut ur planet. Sen försvann Malin och sen var det min tur. Det var en speciell känsla att sätta sig på kanten av planet och se sin fot, i normal storlek, och sedan lååååångt där nere marken. Men inte ens då var jag nervös utan det kändes fortfarande som en fullt normal grej att göra. Sen föll vi. Jag har typ ingen minnesbild av de första sekunderna, trots att jag vet att jag hoppade med öppna ögon. Det är som Kevin (en av våra rumskamrater i Taupo, som tränade för att ta sin skydiving license) sa (fritt citat) "It's like your brain kind of 'yeah, I don't really know what's happening so I'm not going to pay any attention'". Men sen så uppfattade min hjärna vad det var som hände och alla sinnesintryck kom på en gång. Kylan, vinden, tryckförändringen, marken där nere. Cirka en minuts fritt fall i 200km/h går snabbt. Väldigt snabbt. Sen öppnades fallskärmen och det kändes som om man hängde fritt i luften. Det var fantastiskt och kändes nästan overkligt. Utsikten var helt otrolig och trots massivt lock i öronen som gjorde lite ont så var det en underbar känsla. Skydive var helt klart ett värdigt sätt att avsluta resan på.

Sen spenderades kvällen på en buss till Auckland, som vi egentligen inte såg nånting av. Men det kanske var lika bra för de flesta vi mötte sa att det är en rätt ful och tråkig stad. Sen åkte jag hem och det tänker jag inte skriva så mycket om för det var tårfyllt och inte alls kul. Flög hem via Sydney, Singapore och Heatrow(jag har sett väldigt många flygplatser under resan - Heatrow, Hongkong, Melbourne, Auckland (både inrikes- och utrikesterminalen), Queenstown, Sydney och Singapore) och flygresan spenderades med rätt mycket film. Fair Game, The town, True grit, The king's speech och nästna hela The big Lebowski. När jag kom till Arlande visade sig att min väska inte kommit med samma flight som mig från Heathrow, så jag åkte hem utan bagage (men väskan blir hemkörd till mig idag så det är inga större problem).

Har även börjat ladda upp lite bilder, länkar till albumen kommer senare.