Packat och klart.

Att packa en ryggsäck är lite som att spela tetris - inga luckor. Nu är det i alla fall klart och jag hoppas att jag fått med mig allt som behövs. Å andra sidan så klarar jag mig så länge pass, pengar och biljett kommer med, och det är nedpackat. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade resfeber. Jag har kollat femtioelva gånger att man inte behöver visum för att åka till Nya Zeeland om man är svensk medborgare, samma sak gäller vad man får ta med sig genom tullen, och huruvida jag behöver visum till Australien eller inte (vilket jag inte behöver eftersom jag stannar kortare än 8 timmar och inte lämnar ankomsthallen). Men jag är ändå nervös över att fastna i incheckningen på Arlanda, på Heathrow, att jag inte får vara i Australien i två timmar utan visum, att jag ska fastna i tullen i Auckland. (Nu tycker jag att jag egentligen får skärpa mig lite, men det är första gången jag reser så långt. Och helt själv dessutom Så lite resfeber får jag ha utan att bli fånig).

Om tolv timmar kommer jag sitta på planet mot Heathrow, London. Då är jag på väg på riktigt. Sinnesjukt. Hejdå Sverige, ses den nionde mars.